Hitt på nåt.

Har blivit sjuk! En förskylning eller influensa som inte vill bryta ut riktigt. Man går här hemma med lite feber och har tråkigt. Orkar inte göra något men vill ändå göra nåt. Tur man har kameran. Har gått omkring i huset och fotat olika saker. Ute är det grått och trist även om lite snö/frost lättar upp.

Som tex. i köket in i en hylla. Har ej fått in glaset i dörren efter renoveringen.
Tänkte slipa om och måla dörrarna i en ljusare nyans. Ev sommarprojekt?

    

Man är ju inte så hungrig när man är dålig så middags tavlan säger väl sitt. Men det blir nog spagetti, det tar bara 8 min och koka. Snabbt och enkelt. Lite tomatröra med vitlök i gör nog susen.

I hallen hänger galjarna lite tomma nu när barnen flyttat hemmifrån. Rätt så skönt, men ibland saknar man dom. Medför vissa renoverings projekt i hemmet. Som att fixa till barnens fd. rum till gästrum.


Färgade håret häromdagen. Men min gråa slinga envisas att vara grå. Nästan i silver ibland. Ja,ja, naturens lagar rår man inte på. Men det är ändå rätt så snyggt med silver vitt hår. Men det är flera år till dess hoppas jag och DÅ vill jag ha långt silverfärgat hår. Bli en mormor/farmor med knut på huvudet som pysslar, bakar kakor och håller på med blommorna i trädgården.

Det får bli soffan och tv tittande som rehabilitering till man kommer på benen igen. Jag vill ju komma ner till min verkstad och skapa. Öppnar butiken i nästa vecka på Torsdag 10-18.
Hoppas vara på benen till dess.

Ha en härlig vecka.

Frozen Art

Måndagstema # 25
Iskald kunst/Frozen art
hos Helene,
Alt som er vakkert





I en liten bäck där ytan frusit till en "Apa som äter"



 Som en dansande drake/skelett i isform.

                                                 

 Ett avtryck av en hundtass som frusit till is.



Morning......

                   Morgonstemning # 14 hos Helene, Alt som er vakkert

Fick leta länge efter morgonbilder. Är ingen morgon människa.
Men här är vi på väg en morgon. Flyger iväg till en härlig semester.
Längtar att få komma iväg igen.

Jag var där.

Temat hos 4U2 denna vecka

"Jag var där"

Mitt bidrag till temat blev.

Medeltidsveckan på Gotland.

                              

Ska bara........

                     Har suttit och gjort tulpaner i keramik i veckan.
        Blir ju inte som dom underbara äkta varan, men jag ville prova på.

Det tog ett tag innan jag kom på ett enkelt sätt att göra mina tulpaner. Det blev ut stansade hjärtan som jag halverade och sen satte ihop som en tulpan. Då går det som tåget. Kavla, stansa och sätta ihop.
Bara 5 till, sen blir det 5 till, och så håller man på och nu sitter man med ryggvärk för man "ska bara några till". Blir till att lägga sig på spikmattan :o)

Nästa vecka är det dags för bränning och glasering. Spännande varje gång och se slutresultatet . Önskar att det håller i ugnen och att det blir bra.

                                 Önskar er en skön och trevlig helg.

Ögon känsliga för grönt

Även om man har längtat efter snön och vintern, så verkar det som man är programmerad efter att få vakna till liv, precis som växterna. Man vill ha sol. Naturen börjar vakna och sträcka på sig efter sin vila. Man hör fåglarna sjunga och luften känns friskare. Det börjar spirar små smått och man bara längtar efter alla dess blommor . Även kroppen börjar bli piggare. Är det vår på gång?

Ha en skön vecka.

Måndagens tema bild Sött / Sweet

Mitt bidrag av "sött"

Måndagstema #24 hos Helene

                                             " Alt som er Vakkert"

Ej alla hemma

            Äntligen klar med min "tavla". Så nu är det nya projekt på gång.
            Det blir min kära lera som jag längtar efter och sätta händerna i.
          Skrev innan om min stroke som drabbade mig för snart 7 år sedan.

Mina sviter sitter fortfarande kvar. Känner mig halv. Mitt känsel bortfall känns som en tandläkare bedövning. Den bedövningen ligger över hela vänstra sidan. Det som har hänt nu är att jag har börjat få ont på vissa ställen. Det sägs att alla celler i kroppen byts ut efter 7 år. Så vart 7:e år är man en ny människa :o) Önske tänkande kanske. Jag har förändrats. Min långsinthet är borta. Det försvinner lika snabbt som det komm. Glömmer mera. Närminnet är inte så bra. Är mer glad av mig. Allt detta kan man ju tänka sig vore bra men ändå känns det som det fattas något, men vad vet jag inte. Efter en undersökning, av många då för 7 år sen, sa en läkare " Det är tur att du inte vet om att du är dum "????. .. Ja det gjorde inte ju inte saken bättre när han sa " Tur du inte är sångare för stämmbanden är halvt påverkade. Även tur att du inte jobbar som artiktekt för djupsynen funkar inte  som den ska" Där satt man och undrade vad det vad som fattades. Har jobbat med min "sång" även trännat att rita och måla. Kanske är tur att jag inte vet om vad som gör mig dum, men kommentaren har fastnat, och det är ju dumt. Har blivit mindre empatisk av mig, kanske det är svaret. Vad vet jag. Jag är bara så tacksam över att jag funkar så pass mycket. Att kunna göra nästa alla självklara ting som man tar för givet. Att jag fortfarande är samma människa fast med vissa begränsningar.

                 Att kunna lyssna på musik igen och få ihop rytmen är underbart.

Lika så att kunna dansa.

Även kunna känna smaken någurlunda bra av det man äter och dricker.

Att sätta på sig skorna och gå ut på en promenad är den största friheten

som jag värdesätter mest. Nu kan jag komma någonstans.

Mitt bloggande har också varit väldigt nyttigt för mitt språk. Jag har blivt lite bakvänd och tappar tråden/ord ofta. Så se det skrivet hjälper mig mycket vad som blir fel i ordflödet, för sen rätta till det.

Ta väl hand om er och era kära.

Veckans tema bild, Siluetter

Måndagstemat Siluetter hos Helene.

"Alt som er vakkert"
 Mitt bidrag kommer från Helsingborg.

Tulpanens dag

Älskar tulpaner och tänka sig att dom nu även har en egen dag dessutom.

Jag köper hem tulpaner så fort dom finns i handlen.

Det luktar som vår i luften. Det blir så fräscht nu när julen är bortstädad.

Har varit ledig ett tag från butiken och verkstad. Vilat så man nästan blivit lat. Så nu längtar man att få sätta händerna i leran och kladda ner sig. Här hemma håller jag på att göra en text tavla till min butik. Mäta hit och dit så man får plats med det man vill.

Alla som man pratar med är trötta, jag lika så.

Köpte en flaska multivitamin, så nu hoppas jag på lite horse power.

Önskar er en skön vecka.



  

Vill tillbaka

Tackar så mycket för all respons från mitt föra inlägg om min stroke.
Det började med att jag städade bland papper och penslar. (Leran är i vila än så länge). Mitt skissblock som jag hade på sjukhuset dök upp.
Kom och tänka på tjejen som fick en stroke i TV serien Robinsson. Följde hennes blogg och tänkte varför inte delge min historia jag också. Bilder talar liksom det skrivna mer än ord.

Varför får man nu en propp? Var ju läkarens uppgift och ta reda på. Jag blev skickad på ultraljuds undersökning av halskärlen. Inga speciella avvikelser där så då går man vidare.
Blev skickad till ultraljuds undersökning av hjärtat. Ingen trevlig undersökning. Tyvärr nödvändig. Visade sig att det fanns ett litet hål i hjärtat. Kanske det kommit där ifrån. Dom lät det vara för tillfället. Så nu var fokusen på att få mig på benen. Sjukgymnasterna ville köra styrketräning av benen. Där sitter jag med lunginflammationen. Febern vill inte lägga sig, får ny pencillinkur. Jag orkade inte köra den träningen. Tråkigt. Tråkigt vill inte, ger mig inget. Sen pratar dom med en som man vore ett litet barn.

Jag ville göra min chigong för energi. Min sjukgymnast var lyhörd och lät mig köra mitt race. Hon fick stå och hålla mig så jag inte trillade. Jag kände mig halv. Kände inte min vänstra sida. Alla sinnen på den sidan var  halvt bortkopplade. Syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Det syntes inte på mig. Men jag hade fått en robot sida som bara hängde med. Lärde att lita på mig själv att det funkade. och inte tänka så mycket om det funkade eller inte.

Rehabiliteringen är mest för 80 +
Att kunna klä sig, äta, sköta hygien och att handla. Traditionella träningen är samma styrkertäning för alla. Jag var 44 och ville ha andra utmaningar. Syslade med yoga och chigong innan detta hände, så det hjälpte mig nu med balans, koordination och styrka. Det var dags att lämna rullstolen och börja gå med rullatorn. Jag var som ett frågetecken hela tiden. Det var så mycket att få på plats. Hela min kropp.

En sak var säkert. Jag ville tillbaka. Hur visste jag inte, bara att jag skulle till toppen på något sätt. Min man hade samma inställning hela tiden också. I hans tanke skulle jag fixa det. Det enda han var rädd för att jag skulle ha ändrat min personlighet.
JA, har det förändrat mig, vad tror ni?

Nytt År och nya möjligheter

Eller nya svårigheter, nya mål och nya glädjerus. Jag har slutat att lämna nyårslöften. Jag önskar istället. För det finns inga garantier och inget som varar för evigt. Det har livet lärt mig under dom senaste åren.

Det är snart 7 år sedan (i mars) som det stora livs avgörandet smällde till. Vi låg i lunginflammation nästan hela familjen. Min man tyckte jag hostade konstigt så han kom över till min sida. Han sa att jag var sned i vänstra ansiktet. Nej, tänkte jag. Har jag nu fått virus på ansiktsnerven också. Skulle till och resa mig upp och lade högerhanden på min vänstra arm och blev stel. Vems arm är detta som ligger här bredvid, slapp och kall sa jag. Min man ville ta mig till sjukhuset. Ambulans..? Jag vet, men det fanns inte i våra tankar då. Han hjälpte mig på med kläderna. Våra barn kom undrande vad som händer. Alla hjälpte till och stöttade mig. Vid trappan ner till nedervåningen satte jag mig och ville kasa ner som barnen hade gjort som små. Min man drog i vänster benet. Tyckte det var konstigt, jag hade ju koll. Alla hjälpte mig ut till bilen och även här envisades min man att dra i väster byxan. Jag blev irriterad för det störde mig. Insåg inte att jag var förlamad.

På lasarettet möttes vi av ett läkarteam med en brits. Allt gick så snabbt. På med dropp och in på skicktröngen. När läkaren sen kom med svaret. Du har fått en stroke. Av en propp. Då rasade min värld. Min man bröt ihop bredvid mig och sa. Du kunde ha dött. Allt jag ville då var att få bort den där Dj... proppen. Men det var försent.

Gud, vad jag tänkte under tiden dom körde upp mig på strokeavdelningen. Jag var livrädd. Såg framför mig ligga med katteter och skita på mig. Allt det hade man sett när man gick på vårdskolan och praktiserade på medicinen. Nej, jag ville inte ha katteter. Nej, jag ville inte ligga på bäcken. Så dom fick hjälpa mig 3-4 sköterskor in på toaletten. Den synen som mötte mig i spegeln blev en chock. Kände inte igen mig. Usch, stackars make. Ha en sådan missbildad människa till fru.

Ja, det förändrar ens livsyn. Så vad gör det att man har lite extra kilo som man vill gå ner eller en finne på näsan. Allt sådant bekommer mig inte mera. Alla sa att jag skulle komma tillbaka som vanligt igen. Men jag var uppe i nuet och i nuet fanns bara det som man kunde se och ta på. Att kunna gå igen och se framåt i framtiden fanns inte i min fantasi. Min väg tillbaka får jag ta en annan gång. Teckningarna gjorde jag när jag låg på sjukhuset.

Så jag önskar istället att få vara hel till kropp, själ och sinne. Att jag får mer energi och kreativitet. Att få harmoni och glädje i mitt liv. Att ha balans mellan jobb och fritid. Att få resa till andra länder. Ja listan kan bli lång. Jag är mest tacksam för min man och mina barn att dom funnits där för mig. Denna tavlan är till dom.